fredag 30 maj 2014

Min pappa och jag

Jaha, så var operationen över och det är dags att lämna pappa och Göteborg. Vi har bott hemma hos mamma och pappa i Göta hela veckan och mått gott ;) God mat och härligt sällskap.. Ja, ett och annat gott skratt har vi faktiskt unnat oss också.

Jag och min pappa har en ganska speciell relation, som jag tror att alla döttrar har till sin pappa.
Min mami, papi och Mary

Pappa bodde inte hos oss när vi var små utan flyttade hem till oss permanent när jag var runt 11. Mami och papi gifte sig 1996 när papi skulle till Linanon som fn-soldat och sedan dess har de hängt ihop. Men för mig och papi har det inte varit en dans på rosor alla gånger. Vi är alldeles för lika i humör och sätt att vara. Så i tidiga tonåren var det ett och annat bråk hemma mellan oss. En gång gick det tom så långt att jag sa upp dotterskapet med papi.
Men jag har aldrig slutat älska min papi, och den mest smärtsamma händelsen jag varit med om delar jag med honom. Det har när farfar gick bort 1998, då såg jag min papi gråta av sorg och det slet nästan hjärtat ur kroppen på mig av smärta...

1995 fick papi sin första hjärnblödning och det tog hårt på mig. Jag och L var i stan och på den tiden fanns inga mobiler, så av någon konstig anledning ringde jag hem och då berättade mami att hon var på väg upp till Östra. Då var jag inte så djävla kaxig kan jag säga...

Efter detta har jag varit lite hönsig med papi och märker direkt när något är fel, både på gott och ont. Papi blir ju inte direkt yngre och nu när vi var uppe och hälsade på såg han så liten ut, som en lite farbror. 

Jag pratade med honom nyss och han låter rätt trött, med det förstår jag, han har ju inte sovit ordentligt sedan han kom in. Papi sover aldrig bra någon annanstans än hemma, herregud... Han är så hemkär att han lider av att gå ner till brevlådan och hämta posten. ;)

Men, min papi är den bästa som finns!! Jag älskar honom oerhört och det är lyxigt att jag få ha honom i mitt liv så länge som jag fått, att han fick vara med på Marys dop och mitt bröllop.

Papi, jag älskar dig och är stolt över dig <3

Kram till er alla

Trasselmaja

onsdag 28 maj 2014

En riktig äckeldag.. OBS: känsliga läsare varnas...

Igår var tänkt att det skulle bli en såndär fin dag med Mary, mamma och Helen i Slottskogen. Pappa var ju inne för operation och för att skingra tankarna skulle vi åka till Slottskogen och gå en sväng. Mary var på sitt bästa humör, solen sken och allt var nästan perfekt. Det hade vart perfekt om pappa hade vart med men nu gick ju inte det...

Vi gick och kikade på alla underbara djur och sedan gick vi för att fika... Det var då allt vände :(

På detta kafé som jag aldrig går på möter jag den man som kom att bli en av dem som förstörde min barndom. Han begick sexuella övergrepp på mig när jag var 12 år, alltså det är 28 år sedan och den kyla som for igenom mig var makaber. Jag har aldrig tidigare mått fysiskt illa av att se någon men nu kände jag det...

R, som är storebror till en fd kompis, begick övergrepp på mig på en schabbig toalett där han tvingade mig att utföra oralsex på honom. Senare försökte han våldta mig hemma hos dom några dagar senare. Den natten vågade jag inte somna. Varje gång jag blundade såg jag R framför mig och kände hand tafatta smutsiga händer över min kropp och hans äckliga smutsiga könsorgan mot mitt.. På morgontimmarna gick jag upp och försökte prata med mamma, men hon visste inte vad hon skulle säga. Jag behöver väl inte säga att jag aldrig vågade gå dit igen. Den händelsen har följt mig genom hela livet och idag kan jag, tack vare min terapeut Ove, prata om den utan att känna någon skam eller känna mig smutsig.

At se honom igen var som att färdas tillbaka i tiden, den äckelkänsla jag fick då kom snabbt tillbaka och jag kunde känna hans äckliga smutsiga händer över min kropp igen. Det kändes som om marken under mig bara försvann och jag började må illa. Det var precis som om jag gick i luften och jag var tvungen att gå in på toaletten för att inte bryta ihop framför honom.... ironiskt nog..
R kände inte igen mig och skulle nog inte göra det om jag gick fram till honom heller, dessutom hade han sin son med sig som var i min ålder när allt hände.

Han tog något från mig för 28 år sedan, det ska han inte få göra denna gången... Så jag, Mary, mamma och Helen gick till lekplatsen "Plikta" som ligger i utkanten av Slottskogen och gjorde det bästa av dagen som var kvar.
Sorgen av hans övergrepp kommer alltid finnas kvar men inte skam och skuldkänslorna. Jag jobbar på att få bort dom och att se honom igår var nog en bra sak, han har levt ett hårt liv och såg inte speciellt lycklig ut. Det är ju härligt nog så att "what goes around, comes around"....

Så livet har nog gett R vad han förtjänar efter vad han gjorde mot mig... Vad varken han eller jag visste då var att detta var bara början av mitt helvete.....

torsdag 22 maj 2014

Full rulle....

Jösses vilken lång tid det går mellan varje inlägg.. Men jag ska vara ärlig och säga att jag orkar inte blogga varje dag. Det är inte ansträngande för kroppen men för själen och mitt psyke. :-)

Jag är mitt upp i en ev skilsmässa och har även mitt missbruk att ta hand om. Samtidigt har jag ju världens gulligaste tjej hemma som jag inte vill ska komma i kläm, vilket ibland är ganska oundvikligt. Hon vill att vi flyttar så jag har satt oss i kö på lägenhet och nu är vi nr 9 av 78 sökande. Nu låter det som att jag låter henne ta beslutet men så är det inte, hon har bara lite att tycka till om och jag låter henne säga sin mening. Det känns som att det är hennes rätt som familjemedlem och hon har oftast ganska bra åsikter.

Så nu sitter vi i kö på en lägenhet här i Sorunda, en jättefin 3:a där katterna kan komma och gå som de vill och hon får ett eget rum. Samtidigt så är känslan att jag vill bo kvar för rädslan av att gå tillbaka till gamla mönster finns där djupt inne. Här har jag bott i snart 8 år och detta är min trygghet, min bas. Jag har aldrig bott så länge någonstans utan hela tiden flytt, från vad vet jag inte men jag orkar inte fly längre. Jag är för gammal för det. Så summan av kardemumman är att halva jag VILL flytta och skapa  mig ett eget liv i min lägenhet och halva jag vill bo kvar i tryggheten och säkerheten där jag vet att jag inte kommer falla tillbaka och gå tillbaka till mitt missbruk igen.

Jag flyttade hemifrån strax innan min 18-årsdag och har sedan dess bott på nio ställen.. känner mig lite som en snigel ibland. Jag kunde ju lika gärna bott i en husvagn och dragit på den istället. :-)

Det är svårt att veta vad som är rätt och fel, Marys väl och ve är viktigast för mig egentligen så vart vi bor spelar ingen roll bara hon är lycklig och mår bra.

Jag håller tummarna för lägenheten och så får vi se när det blir dags..

Natti natti....

tisdag 13 maj 2014

Sjuka barn och piggeliner

Jag har en dotter, Mary, som i september blir 7 år och det är naturligtvis världens gulligaste unge och jag älskar henne sååå mycket..utom när hon har feber. Nu låter jag som en bitchmamma men självklart älskar jag henne då också, men det är bara så att normala barn blir trötta och hängiga när de är sjuka och har feber. Men inte min Mary, hon spinner glatt vidare och är hur pigg som helts och driver mig till vansinne.
"Mamma, när ska vi leka? Mamma, kan jag få glass?, Mamma, jag har inget att göra"... osv, osv...

Varför är ungen inte trött och vill sova genom hela dagen???? Barn SKA vara trötta när de är sjuka och de SKA inte vilja leka och busa.

Mary började bli dålig i söndagskväll och igår hade hon upp till 39,2 grader. Idag har hon "bara" 38,4 och är så ruskigt rastlös och vill ha underhållning konstant.. vad ska jag göra?? Hyra in ett gäng clowner eller en dockteater? Varför kan hon inte bara nöja sig med dvd-film eller en saga som andra barn gör?

När hon var lite var det värre, hon fick en alvedon supp när hon hade rätt hög feber.. Åh, jesus vilken fart det blev på henne. Hon blev som en liten duracellkanin och sprang omkring både här och på sjukhuset. Då visade det sig att det är ju en vanlig reaktion när man inte tål alvedon. Så i fortsättningen har vi bara panodil här hemma. Det räcker med den energin hon har i dagligdags... hahaha..

Nu ligger hon här och tycker lite synd om sig själv. Det blir ju ingen skola imorgon heller, då ska klassen åka till TomTits och vi är hemma och är sjuka.. Ska jag vara helt ärlig verkar det som om vi kommer vara hemma hela veckan :-( Surt....

Världens sjukaste lilla Mary....

måndag 12 maj 2014

Stora Bloggdagen 2014

 
Inför Stora Bloggdagen 2014 var mina förväntningar höga för jag hade hört så mycket om detta tidigare och hur bra föreläsare det skulle bli. Först ut var Trend-Stefans som jag aldrig hört talas om och sedan var det Helena Köhl, som hade så mycket härligt att berätta. Någon som jag däremot kände till sedan tidigare var Ebba Kleberg Von Sydow, en go västkusttjej med hjärtat på rätt ställe och Linda "La Linda" hade jag inte heller stiftat bekanstkap med tidigare. Men det skulle bli bra föreläsningar visade det sig.
 
 
Trend-Stefan berättade allt om de trender som gäller för 2014-15 och han bjöd mycket på sig själv och sin kära mor. Det visade sig att om modet kommit till henne är det helt ute. Men så länge hon inte fattat tycke var det helt ok. Den trend som är inne nu är naturen, mycket färger, och helt enkelt det du själv vill. Han berättade även att det är SÅ trendigt att INTE vara trendig.. Så i korta drag, kör på med den inredning du vill så är du trendig.
 

En av föreläsarna, Helena Köhl, värmde mitt hjärta och det var fantastiskt att lyssna till henne. Hon började med att blogga samtidigt som hon jobbade som sjuksköterska och blev sedan fotograf och inredare samtidigt som hon bloggar för Sköna Hem. Vägen var lång men hon kämpade på. Én riktig inspirationskälla.
 

En annan inspirationskälla för både mig och Mary är ju Ebba Kleberg Von Sydow som var där för att svara på alla våra frågor runt bloggandet och även hennes tvodd som hon har med Kitty Jubring. Denna kvinna har gjort allt under sin karriär och det är mycket tack vare henne som bloggandet har blivit som det är idag. Hon började för expressen och är idag en av våra största bloggerskor.
 
 

 
 
 
Sist ut var Linda "La Linda", även hon pionjär inom bloggvärlden, jag bör tänka på när jag bloggar för att nå ut till läsare och hur jag ska annonsera. Mycket matnyttigt för mig som är i början av min bloggkarriär fortfarande. Jag kommer definitivt höra av mig till henne när jag är osäker på något vad gäller bloggeriet. Hon har idag La Linda PR och även Comme-Ci, ett smyckeföretag med underbara smycken.

 
Lägg till bildtext
Den härliga goodiebagen vi fick innehöll bla:
Ett vackert armband från The Jewelry
Bloggrabatt hos bla Comme-Ci, Soft Goat, Dukat Bord, Makemyday, som jag vann en vacker lampa från. My Habitations, AgnesAmelia och Livingandroom.se.
Rabatter jag med all säkerhet kommer att utnyttja, det är ju morsdag snart och så fyller jag ju 40 så vad passar bättre som present till mig själv än något härifrån. :-)

torsdag 8 maj 2014

Sune i fjällen och Let´s dance

Här har ju varit full rulle från i fredags över hela helgen och i måndags kom slutklämmen, den stora finalen. Vi skulle vara med på filminspelning av Sune i fjällen och detta tack vare Marlene som tyckte att det kunde vara en kul grej för Mary att vara med på.

Marys kompis fick följa med så T kom över redan på söndagen för att sova över, vilket äventyr detta skulle bli. :-) Klockan ringde tidigt på måndagen så vi vart lite stressade för alla vet ju hur det är med 2 ! tjejer som ska fixas iordning och serveras mat. När vi väl kommit iväg var de supertaggade och snart var vi hos Marlene och tog pendeln in till stan.

Vi skulle till Magasin 7 där flera av Tv4:s produktioner spelats in, b.la körslaget, Helenius Hörna och Let's dance. Mary och T var så duktiga och gick nästan en mil under dagen utan så mycket gnäll som jag trodde att det skulle bli. Väl framme fick vi fika och denna väntan som jag trodde skulle bli kom egentligen inte. Det var inspelning ganska snart efter att vi kom dit och tiden gick SÅ fort.
Vi fick även träffa Tony Irving och Dermot Clemenger, Ann Wilson såg vi bara på håll och så snygg hon är! Tänk om jag kunde vara lika snygg i hennes ålder..


måndag 5 maj 2014

FAN, FAN, FAN.........

Nu har jag bara lust att vräka ur mig alla de svordomar jag försöker att inte lära Mary... Min bank ringde precis och de hade gjort en internkoll och sett att jag övertrasserat mitt konto med 100-200 kr några ggr de senaste 12 månaderna så den kan inte godkänna ett lån i dagsläget. FAN!!!

Så nu blir det så att jag får fortsätta söka lägenhet och vääääänta lite till.  Den sista lägenheten jag sökte stod jag som nr 15 av 151 så ja, med denna hastigheten så dröjer det väl en evighet innan jag är först i kön.

Jag förstår banken fullt ut och hon som ringde var så himla gullig och det kändes som att hon tyckte det var jättejobbigt att meddela mig dessa trista nyheter. Men det är som det är och jag har ju inte tagit mitt ansvar som kund iochmed att jag faktiskt dragit över kontot... skit... :-(

Så nu blir det svångremmen på och spara allt jag kan, för köpa lägenhet vill jag göra i framtiden. Och så länge får jag bo kvar här och sälja av lite skrot jag inte behöver längre. Blir att lägga upp en bloppis i framtiden, har endel kläder från både mig och Mary liggande som behöver nya ägare.

Nu ska jag gå och sura lite ;-)

Kram

Trasselmaja